Jesus Siraks vishet Kapitel 27

1 För penningars skull hava många syndat, och den som far efter mycket vänder blicken från rätta hållet.

2 Såsom en plugg tränger in i fogen mellan stenar, så skjuter synden sig in mellan säljaren och köparen.

3 Den som icke med allvar håller fast vid Herrens fruktan, hans hus bliver med hast omstörtat.

4 När ett såll skakas, stannar orenligheten kvar; likaså stannar smutsen hos människan kvar i hennes tankar.

5 Såsom lerkärl prövas i ugnen, så lär man känna en människa genom hennes tänkesätt.

6 Frukten röjer trädets skötsel, likaså tänkandet en människas sinnelag.

7 Prisa ingen, förrän du har hört hans tankar, ty på det sättet lär man känna människor.

8 Om du far efter rättfärdigheten, så skall du vinna den och ikläda dig den såsom en praktskrud.

9 Fåglarna slå ned bland sina likar, och sanningen vänder åter till dem som öva den.

10 Såsom lejonet lurar på sitt byte, så lurar synden på dem som göra vad orätt är.

11 Vad den gudfruktige talar är alltid vishet, men den oförnuftige skiftar såsom månen.

12 Var sparsam med tiden, när du är bland oförståndiga människor, men dröj länge kvar bland de eftertänksamma.

13 Dårars tal är en styggelse, och deras skratt är en syndig utsvävning.

14 Storsvärjarens tal kommer håren att resa sig, och när sådana kiva, måste man stoppa till öronen.

15 Kiv mellan övermodiga vållar blodsutgjutelse, och deras otidigheter äro leda att höra.

16 Den som röjer hemligheter förlorar allt förtroende; han finner aldrig en hjärtevän.

17 Älska din vän, och visa dig trofast mot honom; men har du röjt hans hemligheter, så löp ej vidare efter honom.

18 Ty såsom man dödar sin fiende, så har du dödat vänskapen mellan dig och din broder.

19 Och såsom man släpper en fågel ur handen, så har du låtit din broder fara och kan ej mer infånga honom.

20 Skynda icke efter honom, ty han är redan långt borta; han har kommit undan likasom hinden ur snaran.

21 Ty ett sår kan man förbinda, och efter smädelse är förlikning möjlig, men för den som har röjt hemligheter finnes ej något hopp.

22 Den som blinkar med ögonen, han stämplar ont, och ingen kan fria sig för honom.

23 I din närvaro är han söt i munnen och kan icke nog beundra vad du säger, men efteråt ändrar han sitt språk och gör så, att man stöter sig på dina ord.

24 Mycket hatar jag, men intet så mycket som en sådan; också Herren hatar en dylik människa.

25 Den som kastar en sten i höjden, han träffar sitt eget huvud, och ett försåtligt hugg sårar åt olika håll.

26 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som lägger ut en snara, han fångas själv i den.

27 Om någon gör något ont, så faller det tillbaka på honom själv, men han förstår icke varifrån det kommer.

28 De övermodiga håna och smäda, men straffet lurar såsom ett lejon på dem.

29 De som glädjas över de frommas fall, de skola fångas i snaran, och grämelse skall förtära dem, förrän de dö.