Jesus Siraks vishet Kapitel 4

1 Min son, undanhåll ej den fattige hans uppehälle, och låt bedjande blickar icke vänta.

2 Bedröva icke den som hungrar, och gör ej den nödställde förbittrad.

3 Reta icke ytterligare upp ett förbittrat sinne, och låt ej den behövande vänta på din gåva.

4 Avvisa icke den bönfallande i hans betryck, och vänd ej ditt ansikte bort ifrån den fattige.

5 Vänd icke ditt öga bort ifrån en bedjande, och giv ingen tillfälle till att förbanna dig.

6 Ty när någon förbannar dig i sitt sinnes bitterhet, skall han som har skapat honom höra hans bön.

7 Gör dig omtyckt i församlingen, och sänk ditt huvud inför den mäktige.

8 Böj ditt öra till den fattige, och giv honom i saktmod vänligr svar.

9 Rädda den som lider orätt från den som kränker hans rätt, och var oförskräckt, när du fäller dom.

10 Var för de faderlösa såsom en fader, och i makes ställe för deras moder. Då skall du vara likasom en son till den Högste, och han skall älska dig mer än din egen moder älskar dig.

11 Visheten upphöjer sina barn och tager sig an dem som fara efter henne.

12 Den som har henne kär, han har livet kärt, och de som bittida söka henne skola bliva mättade med glädje.

13 Den som håller fast vid henne, han får ära till arvedel, och där hon träder in, där giver Herren sin välsignelse.

14 De som tjäna henne göra prästtjänst inför den Helige, och dem som älska henne älskar Herren.

15 Den som är hörsam mot henne skall få döma folken, och den som aktar på henne skall få bo i trygghet.

16 Om någon sätter sin lit till henne, skall han få henne till arvedel, och hans efterkommande skola förbliva i besittning av henne.

17 I begynnelsen vandrar hon väl svåra omvägar med honom; hon låter fruktan och räddhåga komma över honom och plågar honom med sin tuktan, till dess hon kan lita på honom och har fått pröva honom genom sina krav.

18 Men sedan vänder hon raka vägen tillbaka till honom och bereder honom glädje och uppenbarar för honom sina hemligheter.

19 Men viker han av på orätt stig, så lämnar hon honom och giver honom till pris åt det fall som väntar honom.

20 Giv akt på vad stunden kräver, och tag dig till vara för vad ont är, och blygs sedan icke över dig själv.

21 Ty det finnes en blygsel som drager synd med sig; det finnes ock en blygsel som medför ära och ynnest.

22 Hav icke anseende till personen, därmed skadar du dig själv; och visa ej falsk försyn, därmed kommer du själv på fall.

23 Håll icke ditt ord tillbaka, när du kan hjälpa, och fördölj icke din vishet av fåfänga.

24 Ty genom ord bliver vishet kunnig, och tukt genom tungans tal.

25 Motsäg icke sanningen; fastmer må du skämmas över din egen fåkunnighet.

26 Blygs icke för att bekänna dina synder, nej, kämpa icke mot strömmen.

27 Fall icke till föga för en dåraktig man, och hav ej anseende till den mäktiges person.

28 Kämpa för sanningen intill döden, så skall Herren Gud strida för dig.

29 Var icke käck i tungan och trög och slapp i handlingen.

30 Var icke såsom ett lejon i ditt hus eller en misstänksam tyrann bland dina tjänare.