Jesus Siraks vishet Kapitel 49

1 Josias’ åminnelse är såsom en fin rökelseblandning, tillagad med salvoberedarens konst. I vars och ens mun är den söt såsom honung, och den är såsom musik vid ett festligt lag.

2 Rätt handlade han, då när folket omvände sig, och han skaffade bort laglöshetens styggelser.

3 Han riktade sitt hjärta till Herren, i de laglösas dagar befäste han Guds fruktan.

4 Förutom David och Esekias och Josias försyndade de sig allasammans, ty de övergåvo den Högstes lag; så blevo Juda konungar till intet.

5 Ja, de måste överlåta sitt horn åt andra och sin ära åt ett främmande folk;

6 och det satte eld på den utvalda, heliga staden och ödelade dess gator.

7 Detta skedde genom Jeremias, ty honom hade de misshandlat. Och dock hade han redan i moderlivet blivit helgad till profet, till att upprycka och förgöra och fördärva, såsom ock till att uppbygga och plantera.

8 Hesekiel fick i en syn skåda Herrens härlighet, som han visade honom på kerubernas vagn.

9 Också hotade han fienderna med slagregn, men lovade dem gott, som vandrade på rätta vägar.

10 Och de tolv profeterna — må deras ben skjuta skott ur deras gravar. Ty de tröstade Jakob och ingåvo dem ett fast hopp om förlossning.

11 Huru skola vi väl prisa Sorobabel? Han var såsom en signetring på högra handen.

12 Och huru prisa Josua, Josedeks son? I sin tid byggde de upp Guds hus och uppförde ett tempel, helgat åt Herren, berett till evig härlighet.

13 Och Neemias - hans minne är ärat; han byggde upp åt oss de fallna murarna och lät sätta in portar och bommar och åter bebygga våra boningsplatser.

14 Aldrig har någon blivit skapad på jorden, som var Henok lik; också han blev ju levande borttagen från jorden.

15 Ej heller har någon annan man sådan som Josef blivit född; en hövding var han över sina bröder, en stödjepelare för folket. Till och med hans ben vårdade sig Herren om.

16 Sem och Set åtnjöto ära bland människor, men över alla levande varelser i skapelsen står Adam.