Tobit Kapitel 11

1 Tobias begav sig därefter åstad; och han lovade Gud för att han hade gjort hans resa så lyckosam. Och han tog avsked av Raguel och hans hustru Edna. Han for så vägen fram, till dess han kom i närheten av Nineve.

2 Då sade Rafael till Tobias: »Minnes du icke, min broder, huru det stod till med din fader, när du lämnade honom?

3 Låt oss nu skynda i förväg, före din hustru, och ställa huset i ordning.

4 Och tag fiskens galla i din hand.» Så begåvo de sig åstad, och hunden följde efter dem.

5 Men Hanna satt och såg utåt vägen efter sin son.

6 Då hon nu fick se honom komma, sade hon till hans fader: »Se, här kommer din son, i sällskap med mannen som for med honom.»

7 Och Rafael sade: »Jag vet att din fader kommer att spärra upp ögonen.

8 Tag du då och smörj hans ögon med gallan. När han så känner svedan, skall han gnida dem, och de vita fläckarna skola falla bort, och han skall se dig.»

9 Men Hanna skyndade emot dem och föll sin son om halsen och sade till honom: »Jag har då fått återse dig, mitt barn! Nu vill jag gärna dö.» Och de gräto båda.

10 Då gick Tobit ut mot dörren, och han var nära att falla. Men sonen skyndade fram till sin fader

11 och fattade tag i honom, och han strök gallan på sin faders ögon och sade: »Var vid gott mod, min fader.»

12 När det nu begynte att svida, gned han sig i ögonen.

13 Då föllo de vita fläckarna såsom fjäll ifrån hans ögonvrår. Och när han fick se sin son, föll han honom om halsen

14 och brast i gråt och sade: »Lovad vare du, o Gud, lovat vare ditt namn evinnerligen, och lovade vare alla dina heliga änglar,

15 för att du väl har agat mig, men nu åter har förbarmat dig över mig. O, jag ser min son TobiasI» Då gick sonen, uppfylld av glädje, in i huset; och han omtalade för sin fader de stora ting som hade hänt honom i Medien.

16 Därefter gick Tobit ut för att möta sin sonhustru vid Nineves stadsport; och han var uppfylld av glädje och lovade Gud. Och de som sågo honom komma gående förundrade sig över att han hade fått sin syn igen.

17 Men Tobit betygade för dem att Gud hade förbarmat sig över honom. Då nu Tobit kom fram till sin sonhustru Sara, hälsade han henne och sade: »Var välkommen, min dotter. Välsignad vare Gud, som har fört dig till oss! Välsignade vare ock din fader och din moder!» Och det blev stor glädje bland alla hans bröder i Nineve.

18 Akiakar och hans brorson Nadab kommo också tillstädes;och Tobias’ bröllop firades med gamman i sju dagar.